DET SPRITTER I KROPPEN OCH DET ÄR DÅ ALLT LOSSNAR
Jag vill förklara varför jag tar åt mig nått så in i hundan av all respons, fina ord och peppande.
Jag vill på nått sätt ge något tillbaka.
Ge o Ta. Ge o Ta
DENNA RESPONSEN ÄR DEN S T Ö R S T A JAG HAR FÅTT I MITT LIV
JAG HAR ALDRIG BLIVIT SÅ RÖRD
TACK FÖR DET
TACKTACKTACK
______________________________________________
.
Jag tillhör ju terapitypen.
Jag vill kartlägga och veta VARFÖR.
VARFÖR jag beter mig på ett visst sätt. Hur det kommer sig. Vad är nedärvt och vad ligger hos min karaktär. Den yttre miljön, personlig mognad och förutsättningar.
På nått sätt vill jag ha kontroll.
Full kontroll på hur jag beter mig.
Inte heller skjuta ifrån mig.
Jag vet ju VARFÖR jag känner såhär. Det är jag klar med.
Nu är det mig, min person som jag vill jobba med, resten av livet.
Psykologi är min hobby.
Jag tycker det är fruktansvärt intressant..hur vi funkar i olika miljöer. Men framför allt i oss själva.
.
Som min 3åring:
-Varför flyger fåglar?
- För dom har vingar..
-Varför haaar dom vingar mamma?
-För att ...de ska kunna flyga...
- Vaaaarfööör mamma?
*låtsas inte höra, har inget svar*
-Har fiskmåsar fjädrar mamma?
-Ja de har vita fjädrar..
-Vad finns det mer för färger?
............
varförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarför
..
haha
ÄLSKADE 3åring
.
Utav händelser tidigare i livet då jag har betett mig illa mot mig själv och mot nära vänner,- där jag har satt mig i farliga situationer och jag har handlat helt orationellt.
Inte tänkt på konsekvensen.
Slängt mig ut utan att kolla om jag knöt fast linan runt fötterna ELLER från där jag hoppade..
Jag kunde efter ett tag, ibland rätt snabbt efter jag gjort något eller kommit ur en situation känna:
" va fan hände där?" "Gjorde JAG D E T" "Vad tänkte jag med där,- t ä n k t e jag ens?"
Jag kunde inte förstå hur jag kunde göra så. Vem ÄR jag?
I höstas föll myntet ner. Kling, klong eller hur fan de nu låter. Det spelar inen roll. Huvudsaken att myntet föll.
PANG
BOOM
KRASCH
BANG
BOOM
KRASCH
BANG
.
- Du är Manodepressiv.
.
T A C K
NU förstår jag äntligen.
NU kan jag lära känna mig själv.
Min längtan efter att veta vem jag är.
.
Jag kan sörja att jag i SÅ många år har behövt hjälp.
Tro inte att jag sträckt ut min hand!
Jag har hängt vid ruinens kant, men fingertopparna som ankare och skrikit.
Jag har gråtit hos kuratorer.
Försökt att förklara.
Mogärde
Gymnasiet
och
hos en dietist som jag blev skickad till efter att jag pratat med sjuksköterskan på gymnasiet för min snevridna syn på min kropp och min syn på mig själv.
Hemsk och vidrig människa.
.
Jag har inte fått hjälp.
.
Jag fick inte hjälp och medicin förens jag var 22 år.
.
Jag minns när jag var yngre och jag tillskillnad från många andra som skar sig,-
slog mig själv.
Jag slog mig i magen, i ansiktet och dunkade huvudet i väggen. På flickrummet eller toaletten som jag hade stängt in mig i. Jag slog knytnävar i väggar.
Trä, masonit, spån, gips,- och betongväggar.
Min ilska och frustration hade inga gränser när allt jag byggt upp inom mig inte fick någon chans eller förståelse att komma ut.
Det yttrade sig i självdestruktivitet.
Inga synliga sår på armarna.
Ingen emo.
Inget sånt.
Det gick inte se om man inte kom närmre än närmst.
Men jag tillät inte det.
Jag hade ett skal. En yta.
Jag var oerhört aktiv.
Jag spelade fotboll, handboll och innebandy.
Jag var Elevrådsordförande och en pajas.
En orädd tjej med skinn på näsan.
Skötte mig stundtal med talets förmåga. Om jag hade lust. Var rolig och skämtade oftast bort det mesta.
Blev "skolans roliga" på spexet och lärde mig hur man fick uppmärksamhet av killar.
Men jag var också tjejen som muckade med lärare, ville bli utkastad från franskan och sket stundtals i prov och lektioner.
Det var dubbelt och jag visste p r e c i s när jag skulle klä mig i vilket skal.
Jag fann mig bra i mina skal.
UTÅT
Men jag var trasig.
trasig trasigare trasigast
Jag hade väldigt komplicerade familjeförhållande som jag väljer att inte gå så närmare in på.
Men då manodepressivitet är ärftligt så kan man dra egna slutsatser.
Jag hade stunder av lycka, men majoriteten var ständigt en jakt på bekräftelse, känna sig älskad och prioriterad. Inte vara ivägen och alltid vara vass inför bråk och bråk.
Jag fick nyss denna kommentaren av en fantastisk kvinna:
LYKKE
TACK LYKKE
men jag var inte mycket helare
<3
TRO på DIG, din INRE kraft och att du är skapad att vara p r e c i s som du är.
Det bra, det sämre, du får köpa allt.
Men helheten är perfekt
<3
Jag vet att yngre tjejer läser min blogg.
Jag vet att läsarna är i alla åldrar.
Så då vill jag passa på att säga och önska att man kan försöka göra SITT bästa.
Ser man att någon mår sämre KAN man fråga:
-Hur mår du ?..e g e n t l i g e n <3
Vad kan du förlora?
Det enda är att den du frågar kan få en chans att VINNA
WINWIN
Se gärna upp till någon. Bra förebilder och idoler tycker jag att man ska ha.
Omge sig av människor som får dig att växa.
Men önska ALDRIG att du var någon annan...
JOBBA ISTÄLLET MED ATT ^TYCKA OM DIG SJÄLV OCH TYCKA ATT
DU ÄR SÅ BRA ATT DU INTE VILL VARA NÅGON ANNAN
ÄN DIG SJÄLV^
- Pernilla Engdahl
DU KOMMER FÖRST
DU ÄR VIKTIG
.
A FINISHLINE IS JUST A BEGINNING OF A NEW RACE
B E A W I N N E R
.
Kommentarer
Postat av: Suzette
Hejja Hejja<3
Dina ord berör mig verkligen!
Kram!!
Postat av: Clara
blir alltid så ställd av det du skriver. Du är så stark och jag ser upp till dig. Den styrkan du har är otrolig. Jag har svårt att uttrycka mig.. men shit vilken människa du är Pernilla!
Trackback
