SANNINGEN GÖR ONT - INGEN GÖR DET ÅT DIG
Det är ingen annan som går ner 10kg åt mig. Det är bara JAG som kan få det att hända.
Jag må vara galen som ger mig ut och går mina rundor då jag egentligen kan sova eller skrota lite.
Men det beteendet är skönt någon dag. Sen känner man sig onyttig och onödig och den känslan skippar jag genom att ta mig i kragen o låta kroppen bubbla av edorfiner.
Jag måste aktiveras för att känna att jag lever.
Jag lever nu.
_________________________
Nu kommer jag vara lite hård.
Kanske blir detta din vändning. Kanske du bara stör dig (för att du inte orkar ta dig i kragen just nu)
Men här är lite text:
Mitt tips är att börja motionera, gillar ordet: motionera. Vilket betyder att du i princip kan gör vad som helst,- bara du RÖR PÅ DIG MÄNNSKA! Och sen inget laffs om ”städning bränner fett” och sån skit. När jag gick ner mina 20kg så hade jag under hela resan haft på mig stegräknare. Som en sporre. Som en fotboja. Kalla det vad du vill. Men den visar hur mycket du rör dig. 10 000steg om dagen var mitt minimum. Och då räknade jag ALDRIG med hur många steg jag tog inomhus. Jag tog av mig den vid dörren när jag kom hem. Och på igen om jag skulle ut. Jag kallade stegen inomhus för vardagsmotion. Nödvändig förflyttning.
Detta är bara min teori, och jag tänker inte tvinga dig att tänka såhär:
Men börjar du röra dig, vi säger till en början om du är otränad och ovan,
en kvart på morgonen och en kvart på kvällen.
EFFEKTIVT.
Inget jävla lunkande. Sväng med armarna precis som om du hejjar på varenda en du ser, även dom du i n t e ser. Ta ut stegen. Du kommer känna dig superlöjlig för att du är ovan och för att detta inte är en walk in the park. Men det är såhär du får igång puls och förbränning. Du ska vilja duscha efter. Börja så.
Har du en talbok(!) eller sköna låtar,- så kör in det i öronen. Bara detta gör att du vill ut. Du vill lyssna vidare, går en extra bit, lägger på minuter…..märker du vart jag vill komma ;) Det SKA vara kul att röra sig! Då blir det återkommande och det är då du börjar förändringen från att vara en luffsig soffpotatis till någon som tar för sig och är på språng, självförtroendet stärks och kanske öppnas flera dörrar genom det. Du börjar få på dig kläderna du suktat efter, eller jeansen som du hade i 9:an. Du blir mer frigjord i sängen. Vad vet jag.
Dra iväg en status om att du ska ut o PW:a, eller köra ett pass osv - För inte vill/kan du fuska då! Nej, just det. Då har du sagt det och du sviker ju inte dig själv. Du har ju kommit längre än så!
När du nu kommit igång kommer du märka att du söker upp kost som är bättre, - som ger dig energi och om möjligt mer mättnadskänsla.
Jag kommer inte gå in på kosthållning.
Det råder en j* debatt om det, men man får prova sig fram. Jag siktar på en kost där magen funkar, där jag håller en god balans för mitt aktiva liv, som är smidigt att laga och med enkla varor (är oftast dyrare, men hey,- se det som att du lägger pengarna på bra kost än på en egen PT till en början ;) där jag känner mig mätt länge så slipper jag tänka på 5´mål om dagen (för att jag genom det trycker i mig socker och kolhydrater som gör att det snart, mycket snart dippar och jag då måste skjuta upp insulinet igen osv det är då man går o småäter.)
Man kanske tycker man är duktig för att man trycker i sig frukt istället för nått annat skit. Men hur det än är med frukt eller raffinerat ,- så skjuter du in socker i kroppen och det slutar aldrig bra.) bara en parantes. Det är så JAG ser på det.
*PW = PowerWalk *PT = Personal Trainer
..Maten behöver inte smaka skit o vara trist för att man ska gå ner i vikt. Du behöver inte stå på en crosstrainer/cykel om du tycker att de 20min är de längsta i ditt liv. Klart det inte alltid är kul att slita o svettas. Ibland vill man spy på det. MEN KOM DÅ IHÅG V A R F Ö R DU BÖRJADE MED DETTA. Det kommer vara så jävla värt det och du kommer vara så sjukt stolt över dig själv och alla andra omkring dig med!
Hejja dig, mig och alla andra som väljer det bättre före det sämre!
Spark i baken /Pernilla
klo6.oo - Tisdag
Regn & Rusk
Hade ingen aning om att Hardwoodpecker var ett synonym för Penis
Lchf - chokladmousse med mannen
Receptintresserad you are:
(6små glas)
(vi gör halva detta recept. och det ger ca 2 vinglas som är snyggt att servera i;)
--------------
100g 70% Choklad (favorit: lindt mint)
3dl 40% grädde
2 äggulor
---------------
• Smält chokladen i vattenbad.
• Vispa grädden lätt(!) • i med gulorna på slutet i grädden och vispa lite till (nästan rinnig/löst vispad)
• Häv i chokladen och vispa allt slätt.
• Fyll upp i koppar,glas, vad du vill:)
Easy peasy.
Vi äter gärna bär till. Hallon, blåbär.
Gärna extra grädde till!
(tips är Valios laktosfria grädde. Smakar sött)
Detta innehåller ytterst lite kolhydrater vänner.
Bon apetit.
#BÅDABARNENHELG
o7.oo
PW - HELA GÄNGET
FRUKOST
STIM
VÄXJÖ - SAMARKAND
SHOPPA
ÄTA
SHOPPA
HEMMA
FIXA
INREDA DE NYINKÖPTA
HÄRJA
LAGA MAT
MELLO
ÄTA
FOTBOLL
LÄSA
BLOGGA
22.2o
.....
___________________________________________________________
_______________________________________________________
Out Of Here
MED GLAJJORNA PÅ SITTER HAN PÅ BALKONGEN
..hedenhösen..
En annan sitter med allmenackan och för in våra träningar.
Ett himla pusslande, men det ser riktigt bra ut för våra träningar krockar inte så mycket. Han har iofs sitt 3skift.. och det är DÅ jag får välja om jag ska ta MED barn till träningen, eller ordna barnvakt.
Tur man har über-sociala barn och de inte tykänns^
Ordnar sig ingen barnvakt, och det inte går att ordna på något sätt FÅR JAG TA MIN LÖPARVAGN, sätta fast barnen i den och löpa,
runt - runt och få kondition, bränna och tightas till ,- medans DE ANDRA FÅR BOLLKÄNSLA ;)
MÅNDAG kl 7.oo = 77.4kg TORSDAG kl 8.oo = 74.6
Nu har ett frö börjat växa i mina tankar.
Jag är INGEN Industriarbetare. Alla är inte det. Jag gillar de bra arbetskamraterna, och kan tycka arbetet är kul i en kvart på varje ny position. (måla är det roligaste) Men ändå.
Jag vill som så många andra:
ARBETA MED MIN HOBBY
Skillnaden mellan ett ARBETE och ett JOBB är att;
på ett jobb så tittar du på klockan var 5-10min och undrar om klockan stannat varje gång du tittar.
Men på ett arbete tittar du inte på klockan, du önskar du hade mer tid att ge till det du gör.
.
SÅ, VAD SKA J A G BLI NÄR JAG BLI STOR?
Är det NU jag ska satsa?
Har jag fått hint om det som jag missat?
Eller är det bara så enkelt att jag nu börjar känna mig mogen?
För hur svårt kan det vara att satsa på sin dröm?..
..om det nu ÄR ens dröm kan man ju lätt ta sig över alla hinder och se att det var värt varende svettdroppe på vägen NÄR man nått sitt mål..
.
.
"Det är konstigt med mig..jag kan nästan allt........."
- Lotta på Bråkmakargatan
.
I NEVER REGRET IT WHEN I DO, BUT I ALWAYS REGRET IT WHEN I DON´T
Okey Vänner. Jag har kommit ut.
DET KÄNNS SOM ATT GÅ ÖVER TILL DEN ANDRA KLACKEN I EN DERBYMATCH.
Jag har gått från att vara ViktVäktare - ( ^for life^ dessutom), - till att bli LCHF:are
.
"Andra sidan är ni klara?" "JAJAmensan fattas bara!!"
.
Jag sträckläser litteratur om denna kost och LIVSTIL.
.
Jag trodde jag "hade DET" förut
Men jag hade "TAPPAT det"
.
Vilken jävla sensation!
Vilket SJÄLVKLART sätt att leva.
Och sååååå fel jag hade det om denna diet.
Jag trodde man:
"drack grädde"
"slevade i sig smör med glasskopa"
"la en ostrulle under läppen"
eller
la bacon på tandborsten, 3 minuter morgon och kväll
Jag trodde att
OM man råkade få i sig en kolhydrat så var "2 tidigare veckors diethållning" åt fanders och man skulle få börja på nytt.
Det funkar inte så mina vänner. Inte alls. Det är inte så jävligt. Det är väldigt enkelt och det kommer du förstå om du sätter dig in i detta.
OM du är intresserad.
OM du är trött på det eviga sötsuget.
OM du tror att potatis och rotfukter som växer under jord skulle vara en tredjedel på tallriken..
OM DU INTE FÅR PÅ DIG BYXORNA OCH DIN FETMA ÄCKLAR DIG.
Om du är en slav under smygätande och ångesten därefter.
Ja DÅ tycker jag att du ska GE DETTA EN CHANS.
2 veckor åtminstonde - så sötsuget försvinner
Hur skönt det känns utan socker.
Förstå vilket avskyvärt GIFT det ÄR
.
Jag tänker inte predika i all evighet, men när man blivit frälst och blir bokstavstroende inom något blir man lätt lyrisk och vill dela med sig.
Eller JAG BLIR, och VILL.
"Vidrigt skräp som dom trycker i sig bara för att de får någon sjuk tillfredsställelse av att förgifta sin kropp och skada sitt hjärta och sin hälsa, men en sak ska du veta. Alla som har fläsk som de egentligen vill bli av med och som frossar i skit som gör att de går upp ännu mer i vikt har dåligt samvete över sitt beteende och mår dåligt över att de inte kan kontrollera sina behov. Det missbruket resulterar i dåligt självförtroende, dålig självkänsla och depression"
- Dags att bli smal, Katrin Zytomierska
(140:- på Maxi t ex)
Idag fick jag två mycket betydelsefulla mail.
Det blev så mycket att ta in och på samma dag.
Två rätt lika mail, från två starka personer i mitt liv.
I mitt liv,
de personer som gör och sätter avtryck i mitt liv ÄR just i MITT liv.
Inte svårare än så.
Jag är väldigt öppen där och släpper gärna in människor i mitt liv. Jag har självklart gått på nitar och krockat ihop med några som jag släppt in men efter ett tag har det skurit sig. Då har jag redan släppt in dom för nära,
och JUST DÅ k a n s k e jag kunde önska att jag inte delat med mig så mycket.
Men hur kan man veta det från början?
.
Jag tycker om när man lär känna varandra snabbt.
Jag älskar människor.
Jag älskar livshistorier.
.
Jag tröttnar när det tar tid att lära känna någon.
Jag är inte mycket för att behöva dra ur någon information om sig själv och sin person. Jag har svårt för det.
Sen kan många VILJA vara mer öppna och önskar att de kunde dela med sig, men där det finns en spärr eller principer. Fine. Men då är jag inte kvar.
Jag är en "tjenis",-
Vissa är som jag och då tycker jag att VI får vara sånna och andra är på annat sätt och då får de vara så också.
Titta så bra det blev!
.
HOW BAD DO YOU WANT IT?
HOBBY PT
-
-
- hur tränar man bäst bort "kärlekshandtagen"?
-
-
Man kan inte "punkt"-träna bort något på kroppen..vad jag förstått.
I ditt fall tror jag på Power Walks = raska promenader!
Börja med en kvart om dagen i en vecka, sen en kvart på morgonen och en kvart på kvällen veckan efter det.. tillslut går du mer o mer tills du ligger på den nivån du gillar
Det ska vara skönt och något man vill.. för vill man egentligen inte, så kommer man inte orka hålla på med det länge. Återkommande motion är ju målet. För att få bort "handtagen" du pratar om tror jag på att du måste börja motionera regelbundet. Du är ju i naturen lång och smal :) Gå I skog, uppför backar och trappor osv
Då kommer din kropp "tightas" till och då kommer muskler fram och du kommer må såå mycket bättre med dig själv! LOVAR
-
-
får köra på det!! TACK så mycket <3
-
-
ta ner musik du gillar i öronen, sjung med o ha skoj när du går
-
-
ska verkligen försöka!
-
-
få med en kompis o peppa varandra!
-
-
-
Tack pilla! idag börjar mitt nya liv. känns så jädra bra!
-
-
FANTASTISKT!
EXPLOSIV TILL MAX
Sån är JAG
B A M !
.
Titta vilka jävla kroppar till att peppa MIG..
..för har man inte brösten i mitt fall,- så vill jag skaffa rumpan.
.
.
.
.
I N S P I R A T I O N
.
för min (bak)del
Utkast: Feb. 21, 2012
Blir lite dubbelt mellan Face och Blogg.
Men som nämnt så har jag fått tillbaka energi och lust genom att VÄGRA deppa och till största delen av alla fina människor som skriver mail, sms, hälsar på och härjar på mig med KRAFT.
Men som min terapeut har sagt så MÅSTE jag börja tro på MIN EGNA INRE KRAFT.
Att faktiskt TRO att jag är SKAPT till en FIGHTER
Idag tar vi kroppsmått också,
alltså Anton o jaa
<Riktigt kul med teamwork>
Han har redan drömkroppen enligt mig,
men han har precis som jag mål och är träning och kostintresserad.
Det var väll mycket genom det som vi hittade något återkommande att prata om från första början när mina känslor för denna mannen växte fram,
helt otroligt syndigt.
Vi fick kontakt i början på min viktminskningsresa 2011 och han peppade och vi snackade mat.
Resten kommer i min livsnovell ;)
Efter alla år som gått efter skolan.. (det är ett år emellan oss) - då vi egentligen heller aldrig pratade, MEN har alltid (tydligen) sett varandra.
Eller,- Han har sett mig och drömt ;) Det där kända goda ögat man har för någon.
Jag har alltid tyckt att hans händer varit otroligt fina. (På håll.)
Jag tittar på händer som vissa tittar på ögon, rumpor och tutts t ex..
Han har alltid haft det där mystiska, kaxiga, lite nonchalanta och tillbakadragna självförtroendet som jag tycker är så intressant. Han gillar att provocera. Där är vi ett.
Hans kroppsspråk och breda axlar kan jag aldrig titta mig trött på.
En sak som är så fruktansvärt kul, är att ha honom vid min sida nu, som träningskompis.
Ska bli så kul när jag är i form och tar honom i långdistans.
(det enda jag känner, realistiskt, är möjligt att slå honom i)
Styrkan är ju självklart omöjlig. Men min kondition och uthållighet KOMMER KNÄCKA HONOM
Han har försprånget, men jag har mer VILJA.
HEPP!
13.32 den 21/2-12
så var första halvtimmens rask-promenad avklarad för den Första dagen i resten av mitt liv som världsmästare.
Man får försöka känna sig så,- som en Världsmästare!
________________________
JAG VET INTE VARFÖR JAG ALLTID BUBBLAR ÖVER
Jag har ett sjukt bekräftelsebehov och en önskan om att synas.
Det yttrar sig inte likadant NU,- som förr. Men ändå, det är tydligt varje dag.
Och det närmsta vi kommer just nu är ju igenom det mediala. Syftade på Statusuppdateringar, twitter och dessa bloggar.
Detta statusfenomen är ju rätt intressant.
Och som det skiftar..
Vissa är oerhört detaljerade, novell liknande, andra kör på 3 korta ord, vissa nån gång ibland (men då fruktansvärt genomtänkt och livrädda att förknippas med de förstnämnda)
Andra statusuppdaterar aldrig.
ALDRIG.
Man tror att dom inte är aktiva. Men det är fel. Det är dom. Doldisar.
Vill inte vara med, men ändå veta ALLT. Får dom ;)
<Det är någon slags skräckblandad förtjusning detdär. Jag menar med de som fyller statusarna till sin max vidd och bredd.
Jag kan inte låta bli att läsa de långa. Många är pluttiga, nästan klibbiga uppdateringarna i sin utformning med kärlek och livetärsåbratrallalallala. Det finns en sån underton av bajsnödighet i det där.
Men jag tar det. Jag väljer det.
Jag har börjat tänka så att man har valmöjligheten att ta bort viss information från somliga. Är man trött på dennes uppdateringar, spel och länkningar,- KAN MAN ta bort det flödet.
VIPS!-BORTA (Det är säkert)
Utanför störande-zonen.
Personligen så hade jag en fas i höstas då jag skrev allt.
.ALLT.
Det blev en mani kan jag se såhär i efterhand.
Jag kunde ge information om allt från klockslag, konsistens och antal gånger. Varför, hur och När.
När jag hade uppdaterat kände jag att jag fick sätta PUNKT efter allt jag gjort.
Men det är klart att baksidan var att man drog på lite extra på sin To-do-list bara för att vara ÄNNU mer duktig (läs. övermänsklig)
.
Alla kommer vi till insikt. Kanske. Jag vill alltid tro det.
Ingen orkar hetsa sig själv och andra i längden.
Inte nyttigt alls.
Mår man bra. Fine.
.
Men jag och en vän som jag hade då körde VM i statusuppdateringar och OS i uppgifter under dagen.
Vi hetsade varandra med allt vi bockade aav under dagens lopp och vi fick ett poäng för om man kunde smsa om en "snabbvila" mellan varven.
VILA" Hell NO.
Fanns inte en möjlighet till att koppla av.
Göra trerätters, springa en mil, hämta-lämna-mata barnen, leka, städa, damma, statusuppdatera, duschat, sms:a och ha mat på bordet kl 17.15
(Helst skulle man gjort efterrätt också)
Senare fick jag ju min diagnos också..detta levnadssättet gjorde mig inte "friskare"
.
Jag dömmer inte.
Jag gör verkligen INTE det.
Jag kan säga att jag avskyr dömmande människor.
Men jag kan lätt få en uppfattning om människor, jag vill ha dom i fack. Tror det handlar om en trygghet.
Men sen får jag GÄRNA motbevisas.
Är det till det bättre är det ju
strålande.
.
Man måste sluta ta sig själv på för stort allvar, OM man inte kan,- så måste man börja träna på att sätta sig själv UTIFRÅN DEN ANDRES PERSPEKTIV som man väljer att dömma.))
SIMPLE AS THAT
.
peace
.
(Matbilder får vissa att slita hår i irritation över ointresse)
Hehe
JAG HAR FLERA KONTON
Powerboost har flippat ur.
Så jag fortsätter här där det verkar som om allt fungerar som det ska.
_____________________________________
THIS IS A NOTHER CONFESSION TO MAKE
___________________________________________________________
PÅ ONSDAG SLUTAR JAG MED ANTIBIOTIKAN
OM,- Jag säger bara O M ni b a r a visste hur helt otroligt jävla skönt det känns.
Hur befriande och hoppfullt det för en gångs skull känns.
Hur jag nu kan PÅ RIKTiGT ladda om batterierna.
Jag har en lång bit fram till en duglig nivå.
Jag är oerhört självkritisk och jag kan väll uppriktigt känna att jag aldrig varit så vältränad som jag var i september 2011.
Jag hade då under ett halvår gett allt på träning, kost och hälsa.
Jag blir lätt fanatisk. Lätt beroende.
Gener.
Jag hade ett super-aktivt liv.
Ni som följt mina statusar har inte kunnat undgå min resa. Jag tänker inte tjata om den.
Men jag var tillbaka. eller, jag hade kommit längre än jag nånsin kommit förut.
Jag kände att jag kunde bli något. Jag började tro på mig själv! Jag kunde LYCKAS.
STORT
Jag åt Powerwalks till frukost. Löpning 3-4mil i veckan till middag, boxersice som snacks och Friskis & Svettispass med favoriten CORE som mellanmål.
Jag backade inte för något.
Jag sprang med barnen i löpvagn och jag hängde med ett Intersport-lag till Tjejmilen i Sthlm.
Jag hade problem med att komma under 70kg, men det var så lite kvar av kroppsfettet på kroppen och jag kunde bara störa mig på överskottshuden på magen.
Folk undrade HUR ORKAR DU?
Jag kände att jag bara fick MER tid och LUST ju mer aktiv jag var.
Det finns så klart en gräns, men alla vet vi att bra kost och rörelse föder ännu mer rörelse = välmående och större motståndskraft ger LUST TILL LIVET och egenvärdet en rejäl BONUS.
.
Nåväl, en bild tar vi så man orkar läsa vidare..
Imponerande.
Inspiration.
.
-
Den grymma vinnaren av Biggest Looser 200..
ALLA KAN
OM DU BESTÄMT DIG OCH VILL
.
Så var var vi..-
OKROSSBAR var jag ju
Under hela resan från att ha vägt 97.3 (absolut inte som mest, vågade a l d r i g väga mig under några månader, knappt titta i spegeln)
.
Jag hade längst vägen gjort upp PEPP
Delmål, Lappar på kylskåpet, på speglarna och rensade ur alla kläder som gav mig ångest.
NU SKULLE JAG MÅ BRA
Jag fixade biffen liksom
Klarade mina mål
Här hade jag klarat en tuff runda på 8km, ett mål, på en bättre tid än jag anat.
LYCKA
________________________________________________________
Jag började klä upp mig IGEN
Gillade vad jag såg i spegeln.
Allt såg såklart ut som jag förtjänat, men ändå, jag var fast och hade fått en fantastisk rumpa ;)
Nu var det bara det med brösten.
Ljuvliga bröst vad jag älskar er.
Jag har väll alltid tyckt att just bröst är den vackraste delen på människokroppen.
Runda, fasta, små, yppiga, stora, mjuka och vackra bröst.
När jag såg mig själv i spegeln.
Naken
Såg jag tre personer fysiskt:
* Tvåbarnsmamman
*24åringen
*65årig tant
Jag kunde inte förlika mig med det.
Att dessa två skinnpåsar satt på denna kropp, denna kropp som jag svettats med för att nå en fysisk toppnivå och en egen stolthet över mitt tempel, MIN borg som jag ska bära på livet ut.
Vårda, älska och bära upp med stolthet.
Jag bokade en tid för en konsultation.
En konsultation med önskan om ett bröstlyft och även inlägg.
Det var en lång bit till operationen från att det verkligen skulle ske. Men det var så pass lagom att jag kunde fortsätta träna, smida och svarva.
Jag såg så fram emot det och jag tycktte att den 12dec 2011 var ett perfekt datum.
Det klaffade med julledighet och jag skulle kunna komma tillbaka till jobbet och det skulle kunna gå att fortsätta träningen efter mer eller mindre en månad. Back on track.
Med en fantastisk kropp.
.
Ett återbesök efter 2v för stygnborttagning
Ett till efter ca 3månader
och sista ett halvår efter operationen.
Massage, tejp och stöd-bh
.
SOMMAREN SKULLE BLI GRYM
ingen mamma i vassen
En hoppande och lekande mamma i sanden med barnen.
JAg skulle fan göra det så klyschigt som du bara kan tänka dig.
-----><-----
Men allt gick KÄPPRENTÅTHELVETE
Jag fick FRUKTANSVÄRDA komplikationer.
Ni har läst om att jag varit sjuk. Fram och tillbaka. Detta är resan:
För det första så började jag läcka.
Första gången var andra dagen tillbaka på jobbet.
PANG
Jag har fått åka akut mellan
Vetlanda - Jönköping
Jönköping - Falköping
Vetlanda Falköpig
HELA vintern.
De har sytt o sytt och sytt där det inte har velat läka.
Därifrån det läckte.
Det pratades om att det bara behövdes tid.
"Ibland, i sällsynta fall är det såhär"
Jag fick åka akut och bli bums nedsövd för att det såg så illa ut och hade öppnat upp sig under högerbröstet
(jag vill tillägga att det är mitt högerbröst som krånglat. Vänsterbröstet är att dö fö så snyggt)
De har fått klippa och skära bort kött och fett i bröstet, de har fått ta ur inlägget och göra fickan större uppåt, lägga in annat än silikon och prova andra ytor. De har ruffat och bökat med min kropp i två månader tid, dubbla antibiotikum efter varje ingrepp och en ständig infektion som lurat runt allt detta.
Feber, frossa och orkeslöshet.
Jag har gått upp i vikt och jag har tappat all muskelmassa som jag tidigare patat om så kärt.
DET får mig inte att må bättre heller.
Jag har fått restrikioner om att absolut inte lyfta.
Vilken har gjort det oerhört svårt för mig att kunna ta hand om mina barn som man bör.
Att lyfta på en 1åring på 10kg till skötbord, vid tröst och till matstol bl a har varit omöjligt.
Jag har inte bara varit sjuk för bröstet.
Jag har skrikgråtit i duschen av utmattning och saknad efter mina barn då jag varit som mest sjuk och de har bara kunnat vara med sin pappa i mariannelund.
Jag kommer aldrig kunna ta igen den tiden.
Anledningen till att jag berättar detta är att jag VET att detta kommer ut.
Jag förstår det.
Men jag vill tidigt FÅ CHANSEN att berätta SJÄLV!
Förra Söndagen den 12/2 var natten den tuffaste under hela denna resa.
Jag hade hjärtslag som ett spädbarn, frossa och feber.
Jag fick åka till sjukhuset. Igen.
Nu var jag orkeslös.
Jag fick inte under några som helst omständigheter köra bil,
Läkaren klassade mig som rattfull.
Jag fick Antibiotika. IGEN.
Värdena var kassa.
På Onsdagen körde vi med ilfart upp till Falköping.
Anna J körde mig.
Jag var URDÅLIG och mitt högerbröst läckte som ett såll.
7e gången jag var inne.
Behövde inte ens presentera mig i luckan.
Jag har träffat alla chefsläkare, alla läkare, sköterskor och städerskor vid detta tillfälle.
Jag orkade inte sitta ner och ta beskedet
Jag var så pass dålig att jag riskerade blodinfektion och mitt bröst hade i principbörjat ruttna innifrån. Kroppen ville inte acceptera högerinplantatet,
Inte ens liite.
PANG,-
snabba samtal till Anton, Pappan till mina barn och närmre vänner,-
Så låg jag på operationsbordet. Förkrossad utan narkos.
Så dålig att jag t om kände mindre lust att vakna upp.
Jag vaknade upp.
.
Men,- utan mina vänner, pappan till barnen och hjältar omkring mig så skulle jag inte känna denna känslan som jag ÄNDÅ känner nu inom mig.
Jag HAR två fungerande ben. Jag har två armar.
JAg har bara förlorat ett bröst.
Jag har ETT snyggt, det finns dom som har två fula.
Om ett halvår får jag operera in ett nytt igen.
Nu får jag leva med protes.
Jag är tjejen med EN tutte nu i ett halvår.
haha
.
Men jag ska sträcka på mig, jag har valt det.
Nu ska jag bygga upp min fysik, tappa all vikt som smygit sig på. Bli stark och börja leva. Ta igen allt jag förlorat med mina barn.
Leva ut med min nya kärlek och ta vara på alla mina fina vänner som varit mina hjältar genom allt.
TACK
.
JAG FIXAR TA ME FAN ALLT!
...comingback-story continuues..
