JAG VET INTE VARFÖR JAG ALLTID BUBBLAR ÖVER
Jag har ett sjukt bekräftelsebehov och en önskan om att synas.
Det yttrar sig inte likadant NU,- som förr. Men ändå, det är tydligt varje dag.
Och det närmsta vi kommer just nu är ju igenom det mediala. Syftade på Statusuppdateringar, twitter och dessa bloggar.
Detta statusfenomen är ju rätt intressant.
Och som det skiftar..
Vissa är oerhört detaljerade, novell liknande, andra kör på 3 korta ord, vissa nån gång ibland (men då fruktansvärt genomtänkt och livrädda att förknippas med de förstnämnda)
Andra statusuppdaterar aldrig.
ALDRIG.
Man tror att dom inte är aktiva. Men det är fel. Det är dom. Doldisar.
Vill inte vara med, men ändå veta ALLT. Får dom ;)
<Det är någon slags skräckblandad förtjusning detdär. Jag menar med de som fyller statusarna till sin max vidd och bredd.
Jag kan inte låta bli att läsa de långa. Många är pluttiga, nästan klibbiga uppdateringarna i sin utformning med kärlek och livetärsåbratrallalallala. Det finns en sån underton av bajsnödighet i det där.
Men jag tar det. Jag väljer det.
Jag har börjat tänka så att man har valmöjligheten att ta bort viss information från somliga. Är man trött på dennes uppdateringar, spel och länkningar,- KAN MAN ta bort det flödet.
VIPS!-BORTA (Det är säkert)
Utanför störande-zonen.
Personligen så hade jag en fas i höstas då jag skrev allt.
.ALLT.
Det blev en mani kan jag se såhär i efterhand.
Jag kunde ge information om allt från klockslag, konsistens och antal gånger. Varför, hur och När.
När jag hade uppdaterat kände jag att jag fick sätta PUNKT efter allt jag gjort.
Men det är klart att baksidan var att man drog på lite extra på sin To-do-list bara för att vara ÄNNU mer duktig (läs. övermänsklig)
.
Alla kommer vi till insikt. Kanske. Jag vill alltid tro det.
Ingen orkar hetsa sig själv och andra i längden.
Inte nyttigt alls.
Mår man bra. Fine.
.
Men jag och en vän som jag hade då körde VM i statusuppdateringar och OS i uppgifter under dagen.
Vi hetsade varandra med allt vi bockade aav under dagens lopp och vi fick ett poäng för om man kunde smsa om en "snabbvila" mellan varven.
VILA" Hell NO.
Fanns inte en möjlighet till att koppla av.
Göra trerätters, springa en mil, hämta-lämna-mata barnen, leka, städa, damma, statusuppdatera, duschat, sms:a och ha mat på bordet kl 17.15
(Helst skulle man gjort efterrätt också)
Senare fick jag ju min diagnos också..detta levnadssättet gjorde mig inte "friskare"
.
Jag dömmer inte.
Jag gör verkligen INTE det.
Jag kan säga att jag avskyr dömmande människor.
Men jag kan lätt få en uppfattning om människor, jag vill ha dom i fack. Tror det handlar om en trygghet.
Men sen får jag GÄRNA motbevisas.
Är det till det bättre är det ju
strålande.
.
Man måste sluta ta sig själv på för stort allvar, OM man inte kan,- så måste man börja träna på att sätta sig själv UTIFRÅN DEN ANDRES PERSPEKTIV som man väljer att dömma.))
SIMPLE AS THAT
.
peace
.
(Matbilder får vissa att slita hår i irritation över ointresse)
Hehe
Kommentarer
Trackback
