DET VAR DEN FÖRBANNADE MOTIVATIONEN

Jag har tappat det lite. DET ÄR JU INGET KUL ATT LÄSA OM.
Men jag har ju legat sjuk. Jag har haft influensa. 39.8 kan man väll få skryta med likt de gamla gör med vädret. Det är ju alltid l i t e kallare, blåsigare, varmare, våtare, dimmigare och härligare hos dom. Har ni inte nån s å n gammal eller granne som har det så? Märkligt.
Tror det är exakt samma människor som gluttar bakom gardinerna. Som blir lite härligt upprörda över den odentifierade bilen som körde förbi, och som aldrig har kört förbi där förut. Skulle bilen stanna så sätts en skallkedja med telefon (snurrtelefon) igång.
Hoppas jag blir sån.
(sidospår)
Idag har jag bara en tjock, seg, slemfylld hals. En upprivd strupe av allt rossel och hets-hostande. Ett blekare anlete efter att ha varit instängd i dagar. Jag är hes och jag harklar, snyter och tycker det borde räcka nu.
Men jag har INGEN feber eller orkeslöshet. Det är det allra viktigaste.
Min plan är dock skadad. Det blir ingen träningsmatch för mig. När jag var 16 skulle jag lätt gjort det. Idiotiskt och omoget. Jag har spelat med feber och halsont i många år som yngre. Kunde inte låta bli. Matcher är ju frukten man skördar efter allt slit på träningar. Men det går inte. Och absolut inte längre. Jag har blivit skadad och absolut mer känslig för sånt. Skulle jag gå på planen och kriga skulle jag vara borta nästa vecka med. För hursomhelst så tar jag det ALDRIG lugnt när jag säger det, eller får det rådet.
DET ÄR ALLT ELLER INGET
Jag vet ju att min motivation kommer tillbaka. Likt en amorspil i röva kommer den skicka in edorfinerna så det står härliga till och jag kommer irritera dom lata med mina PWs och träningar.
Men nu ger jag denna hals och mitt mående några dagar till av stillhet i den mån att dt inte räknas som träning eller match.
--

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0